omoss4.jpg

25d

Satsning på åkerbränslen i kraftvärmeverk

Jordbruket har hittills varit dåligt på att möta de stora värme- och kraftvärmeverkens behov av åkerbränslen. I samband med planeringen av ett biobränsleeldat kraftvärmeverk i Värtahamnen i Stockholm, ska nu en sammanslutning av aktörer undersöka tekniska och ekonomiska förutsättningar för lantbrukare att leverera åkerbränslen till stora kraftvärmeverk, och hur leveranser och transporter bäst bör ske.

Det hela genomförs under ledning av JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik, i Uppsala. Forskare från JTI, SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) ska göra en fallstudie kring Fortum Värmes planerade anläggning i Värtan.

Anläggningen beräknas tas i drift år 2009, med en kapacitet på 400 MW, och ska producera 1 800 GWh fjärrvärme och 800 GWh el per år. För detta behöver anläggningen motsvarande cirka 1 miljon ton trädbränsle per år. Huvuddelen av bränslet ska tas från skogen, men upp till 10 % kan vara åkerbränsle. Detta motsvarar halm från cirka 16 000 hektar spannmåls- eller oljeväxtgrödor, alternativt knappt 7 000 hektar salix.

– Kraftvärmeverkens stora bränslebehov kan ge leverantörerna av åkerbränslen  möjlighet att få långsiktiga avtal. Det kan vara en viktig stimulans för att snabbt öka volymerna av åkerbränslen, säger Maya Forsberg, forskare vid JTI.

Hon menar att även mer regionala marknader och mer småskalig förbränning av åkerbränslen kan gynnas om utvecklingen av hantering och logistik till stora kraftvärmeverk tar fart.

– Det finns till exempel tekniska och miljömässiga problem som återstår att lösa när det gäller förbränning av åkerbränslen, och det kan vara lättare och mer kostnadseffektivt att lösa dessa problem i stora pannor, säger Maya Forsberg.

Målet med studien är att sammanföra olika aktörer från producenter till köpare, och arbeta fram en gemensam referensram för vilka förutsättningar, möjligheter, flaskhalsar och affärskritiska faktorer som finns för konkurrenskraftig, storskalig förbränning av åkergrödor.

De åkerbränslen som forskarna ska studera är salix och halm. Dessa bränslen bedöms ha den största potentialen för jordbruket. Dessutom är tillgången på halm stor i södra och mellersta Sverige, och det finns stor kunskap om salixodling i Mälardalen. I Sverige saknas dock tradition hos lantbrukare och bränsleleverantörer att se halm som energiråvara till värme- och kraftvärmeanläggningar. Ökningen av salixarealen har inte blivit den förväntade, trots att den har ett kalkylerat täckningsbidrag som är högre än för spannmålsgrödor. I dag odlas cirka 14 000 hektar salix i Sverige.

Den beräknade volymen biobränsle till anläggningen i Värtan bedöms motsvara ett fartyg eller 3-4 tågset per dygn (17-22 vagnar/tågset). Man kommer i studien att försöka dra generella slutsatser om möjliga hanteringskedjor och olika transportsätt (lastbil, tåg och båt), och bedöma hur stort uppsamlingsområde som krävs för åkergrödorna, och potentialen för att försörja kraftvärmeverket med åkerbränsle.

Studien finansieras av SLF (Stiftelsen Lantbruksforskning) och ska avslutas under hösten 2007.

För mer information, kontakta
Maya Forsberg, tel 018-30 33 62, maya.forsberg@jti.se
Hugo Westlin, tel 018-30 33 57, hugo.westlin@jti.se

 

 

 

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se