publicerat_40.jpg

Minska utsläpp av växthusgaser från rening av avlopp och hantering av avloppsslam

Publikationstyp: Övriga publikationer
Författare: Håkan Jönsson, Christian Junestedt, Agnes Willén, Jingjing Yang, Kåre Tjus, Christian Baresel, Lena Rodhe, Jozef Trela, Mikael Pell, Sofia Andersson.
År: 2015
Rapporten laddas ner från Svensk Vattens webbplats. Kopiera länkadressen och kopiera in den i din webbläsare).

http://vav.griffel.net/db.pl?template_file=db_link_pdf.html&link=a&pdf=SVU-rapport_2015-02.pdf

Rening av avloppsvatten och den kopplade hanteringen av slam innebär risk för utsläpp av växthusgaserna lustgas och metan, som är 298 respektive 25 gånger så starka som koldioxid. Målet för projektet var att bidra med kunskap om 1) utsläpp av växthusgaser från behandling av rejektvatten och 2) från hantering (lagring och spridning) av avloppsslam, samt 3) att med systemanalys integrera denna nya kunskap med befintlig kunskap som underlag för beslut om hur klimatpåverkan kan minskas.

Utsläpp av lustgas mättes från separat rejektvattenrening med dels nitrifikation – denitrifikationsprocess, dels nitritations-anammox- (deammonifikations-) process, liksom utsläpp av lustgas och metan från lagring och spridning av avloppsslam. Resultaten sammanfogades i en systemanalys med publicerad kunskap inom området.

Mätningar av utsläppen från en anläggning med separat rejektvattenbehandling med SBR gav mycket varierande utsläpp av lustgaskväve, från 2,6 till mer än100 % av kvävebelastningen. Processen kan alltså betecknas som en högriskprocess avseende utsläpp av lustgas. Noggrant övervakad drift enligt ett väl utarbetat driftsschema är viktigt. För att utveckla ett bra driftschema rekommenderas mätningar på den individuella anläggningen. När mätningar skett på många anläggningar kan förhoppningsvis generella rekommendationer ges.

Långtidsmätningar på separat rejektvattenrening med nitritations-anammoxprocess i pilot- och fullskala visade genomgående på låga utsläpp, 0,1 till 2,1 % lustgaskväve av kvävebelastningen vid 80 % kvävereduktion. Genomsnittligt utsläpp från fullskaleanläggningen var 0,7 % av kvävebelastningen. Processen förefaller vara en lågriskprocess avseende utsläpp av lustgas.

Utsläppen av lustgas och metan från slamlager var störst i början. Utsläppen av växthusgaser från ett års lagring av slam var väsentligt större än från dess spridning som gödselmedel. Utsläppen av lustgas minskade när slammet var täckt under lagringen, medan utsläppen av metan ökade och troligen också klimatpåverkan. Ammoniakhygienisering genom tillsats av urea eliminerade praktiskt taget utsläppen av lustgas från lagringen och minskade kraftigt utsläppen av metan, liksom klimatpåverkan.

Klimatpåverkan från avloppsreningen är normalt väsentligt större än den från slamhanteringen. Viktiga klimatgasutsläpp i reningsverket är lustgas från separat rejektvattenrening med nitrifikation-denitrifikation i SBR, lustgas från aktivslam- och eventuell nitritations-anammoxprocess, metan från rötning och hantering av slam, och tillverkning och användning av extern kolkälla. Mätningar rekommenderas för att få kunskap om storleken på de olika utsläppen i det enskilda verket.

Utsläpp från hantering av rötat avloppsslam minimeras genom minimerad lagring och behandling med urea. Samförbränning av slam för produktion av fjärrvärme beräknas ge större klimatgasutsläpp än spridning av slam som gödselmedel, men kan, förutsatt att lagring kan undvikas och transporterna är korta, vara en intressant lösning.


Tillbaka
Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se