publicerat_40.jpg

RKA 09 Hanteringssystem för råvara och rötrest vid storskalig rötning av växtmaterial

Publikationstyp: Rapporter kretslopp och avfall
Författare: Dalemo Magnus, Jonsson Bengt, Oostra Huibert, Sundberg Martin
År: 1997
Vid framställning av biogas från vallgröda finns det i dag ett flertal olika alternativ för skörd och lagring av ensilage, samt hantering av rötrest. I föreliggande studie jämförs kostnaderna för sex olika alternativ för framställning av vallensilage och fyra olika alternativ för hantering av rötresten efter rötning. Jämförelsen görs för en anläggningsstorlek på 1 MW.

Resultatet visar att skörd av förtorkat material med exakthack och lagring i ett centralt lager ger den klart lägsta kostnaden, 21 öre/kWh, för vallensilage till en rötningsanläggning. Därefter kommer ett system med fyrkantbalar som lagras i inplastade stackar i centrallager, vilket ger en kostnad från skörd till inmatning i rötkammaren på 26 öre/kWh. Därefter kommer hanteringssystemen med direkt¬skördat material med exakthack och lagring i plansilo (29 öre/kWh), fyrkantbalar i stackar men uppdelade på satellitlager (29 öre/kWh), förtorkat material skördat med exakthack och plansilo som satellitlager (30 öre/kWh) och inplastade rund¬balar i satellitlager (31 öre/kWh).

Generellt sett blir lagring i centrallager billigare än i satellitlager med de förutsätt¬ningar som är gjorda. Om man därefter bortser från transportkostnaderna på grund av satellitlagring eller centrallager är skörd av förtorkat med exakthack och lagring i plansilo det billigast systemet för skörd och lagring. Därefter kommer skörd med pressning av fyrkantbalar som visserligen innebär lägre lagringskostnad men som medför en större kostnad vid skörd. Direktskörd med exakthack ger ytterligare något högre kostnader då myrsyratillsatsen medför en betydande kostnad. Dyraste systemet är inplastning av rundbalar som medför både höga kostnader vid skörd och höga kostnader vid lagring då plasten är dyr. En viktig principiell skillnad mellan plansiloalternativen och balalternativen är att plansilo innebär höga fasta kostnader medan inplastning av balar ger höga rörliga kostnader.

Av de jämförda systemen för rötrest ger en hantering med centrallager av en fas (utan avvattning) och spridning i växande gröda under maj och juni det totalt sett billigaste systemet (12 öre/kWh). Därefter kommer systemet med lagring av en fas i satellitlager och spridning i växande gröda på våren samt i samband med sådd på hösten (16 öre/kWh). I alternativet med samma hanteringssystem men enbart ett spridningstillfälle i växande gröda i maj-juni ökar kostnaden (18 öre/kWh). Det dyraste alternativet innebär avvattning i en fast och en flytande fas där den flytande fasen sprids i maj-juni och den fasta i samband med sådd på hösten och våren (21 öre/kWh).

Ett flertal generella slutsatser kan dras av de studerade hanteringssystemen för rötrest. Med de förutsättningar som föreligger blir central lagring av rötresten billigare än satellitlager. En uppdelning av spridningen på två tillfällen, dels i växande gröda, dels vid sådd på hösten, innebär lägre kostnader än med enbart ett spridnings¬tillfälle i växande gröda. Det beror på att minskningen av lagrings¬kostnaden med två spridningstillfällen är större än minskningen i intäkter på grund av det lägre utnyttjandet av kväve vid spridning på hösten. Avvattning ger högre kostnader. Lagringskostnaden för den flytande fasen blir visserligen lägre men hanteringen av två faser medför högre kostnader. Direktskörd av vallgröda som ensileras i plansilo medför att ca 140 m3 pressvatten per år måste tas om hand. Nederbörden som faller över den hårdgjorda ytan som vid central lagring i plansilor innebär ytterligare 1 600 m3 vätska per år som skall samlas upp. I jämförelse med det årliga vätskebehovet för utspädning av inmatat material till rötkammaren på 22 000 m3 bör det dock inte vålla några problem att ta hand om pressvatten och nederbörd.

Den genomförda studien, med de förutsättningar som angivits, har visat att hante¬ringssystem för skörd och rötrest påverkar kostnaden för att producera biogas från vallmaterial mellan 74 och 92 öre/kWh. Utifrån en tidigare genomförd studie är det möjligt att minska kostnaden för ensilagelager och biogasprocessen med 25 öre/ kWh genom att välja större och enklare ensilagelager och genom att till¬lämpa en processteknik som kräver mindre vatteninblandning.

Detta innebär att den sammanlagda kostnaden för framställning av biogas ur vall¬grödor därför kan komma att variera mellan 49 och 92 öre/kWh.

Antal: Ladda ner 1,21 MB

Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se