publicerat_40.jpg

R 291 Bredspridning av vallfoder vid slåtter

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Sundberg Martin
År: 2002
Bredspridning vid slåtter innebär att grönmassan kan slås och fördelas över i stort sett hela slåtterkrossens arbetsbredd i ett och samma arbetsmoment. Den minskade mängden grönmassa per ytenhet ökar grödans exponering för sol och vind, vilket gör det lättare för vattnet att avdunsta och förkortar därmed torktiden. Det är också möjligt att bredspridning skulle kunna ge en mer homogen torrsubstanshalt i ensilaget och därmed minskad risk för klostridietillväxt. En potentiell nackdel är riskerna för inblandning av jord och förna, dels på grund av körning i grönmassan vid slåtter, dels vid strängläggning före bärgning. Syftet med föreliggande studie var att undersöka olika förtorkningssystem för ensilage med avseende på 1) mikroflorans sammansättning i grönmassan efter förtorkning, 2) torkningsförlopp och 3) grönmassans homogenitet i fråga om torrsubstanshalt.

I försöken, som upprepades vid fem tillfällen under två år, studerades följande fyra förtorkningsstrategier:

Orörd konventionell sträng Konventionell sträng, flyttning med strängläggare efter ca ett dygn Bredspridning - bakmonterad strängläggare Bredspridning - frontmonterad strängläggare

Torkningsförloppen dokumenterades under ett par dygn genom att ta ut prover i strängarna 2-3 gånger per dag. Samtidigt togs prover i form av borrkärnor till studierna av torkningsjämnhet. Från varje sådan borrkärna togs tio intilliggande segment på vardera ca 1 g ts i vilka ts-halten bestämdes, varefter standardavvikelsen användes som mått på ts-haltens variation.

I samband med slåtter samt vid avslutad förtorkning togs prover för mikrobiell analys i grönmassan, vilket omfattande bestämning av antalet klostridier, mjölksyrabakterier, aeroba bakterier och jäst. Som indikator för kontaminering av grönmassan användes i första hand förekomsten av klostridier. I samband med slåtter togs också prov från förna och jord. För att specialstudera vad körningen i slagen gröda vid slåtter betyder, togs dessutom prover dels i själva körspåret dels vid sidan av detta.

I samtliga genomförda försöksomgångar var ledet med bredspridning det som torkade snabbast. Jämfört med torkning i orörd sträng var ts-halten i utspritt material under större delen av förtorkningperioden i storleksordningen 5 – 10 procentenheter högre. Störst skillnad i torkningshastighet mellan sträng och utspritt material erhölls när vallen innehöll mycket ytfukt vid slåtter. Även flyttning av sträng påskyndade i de flesta fall förtorkningen, dock ej i lika hög utsträckning som med bredspridning.

Resultaten indikerar att en mekanisk behandling (flyttning av sträng under förtorkning eller strängläggning av bredspridet material) medför att ts-halten i grönmassan blir mer homogen. För övrigt kunde inga tydliga och systematiska skillnader i torkningsjämnhet mellan sträng och utspritt material konstateras.

Inte i någon av de i studien undersökta strategierna för förtorkning har någon ökad risk för mikrobiell kontaminering av grönmassan kunnat påvisats, varken på grund av körspår eller användning av strängläggare. Antalet mjölksyrabakterier i grönmassan påverkades inte av hur stor andel av grödan som var exponerad för solljus under förtorkningen.

Antal: Ladda ner 347 KB

Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se