publicerat_40.jpg

R 268 Fastgödsel till vall - Spridningstidpunktens inverkan på avkastning, ensilagekvalitet och risk för kväveutlakning

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Rodhe Lena, Pauly Thomas, Sundberg Martin
År: 2000
Två års fältförsök med spridning av fastgödsel på hösten eller våren till gräsvall har genomförts. Syftet med projektet var att belysa följande frågeställningar vid spridning av nötfastgödsel till gräsvall:

Hur inverkar spridningstidpunkt och spridningsmetod på vallavkastningen och foderhygienen i ensilaget? Hur inverkar spridningstidpunkten på risken för kväveläckage? I försöket ingick spridning av fastgödsel på hösten med och utan efterföljande vältning på våren samt vårspridning av fastgödsel. Som jämförelse ingick också vallrutor gödslade med enbart mineralgödsel samt ogödslade rutor. Fastgödseln spreds med givan 25 ton/ha. Förutom fastgödsel fick vallen en grundgiva av mineralkväve. Vallen låg på en styv lera. Fastgödselspridningen utfördes med en vid JTI utvecklad försöksspridare. Denna är försedd med ett reglersystem, som ger en jämn utmatning av gödseln under kördraget.

Efter skörd hackades växtmaterialet i en stationär hjulhack och ensilerades i små försökssilor. Två av de fem försöksleden ensilerades även i långstråigt skick (Fastgödsel på våren och Mineralgödsel). Silorna lagrades i ca 100 dagar innan de öppnades för provtagning.

Avkastningen i de gödslade försöksleden var signifikant högre än i det ogödslade kontrolledet. Inga statistiskt säkra skillnader i årlig avkastning kunde visas mellan höst- och vårgödslad vall. Inte heller fanns det någon påvisbar skillnad i avkastning mellan vall som fått enbart mineralgödsel och vall gödslad med både mineralgödsel och fastgödsel. Vårspridning av mineralgödsel + fastgödsel gav en lägre första skörd 1998 jämfört med enbart mineralgödsel. Grödan kompenserade dock minskningen senare under växtsäsongen och vid jämförelse av den totala skörden var det ingen skillnad mellan gödslingsleden.

1998 års ensileringsförsök resulterade i en överlag undermålig ensilagekvalitet med mycket höga sporhalter. Skillnaderna mellan försöksleden var obetydliga. 1999 års ensileringsförsök framkom att den bästa ensilagekvaliteten av de fastgödslade försöksleden producerades från den höstspridda vallen med efterföljande vältning på våren. En betydligt högre sporhalt hittades i ensilage från vårgödslad vall och höstgödslad vall utan vältning på våren.

Mängderna mineralkväve i jorden (0-90 cm djup) var generellt måttliga (13-21 kg N/ha) vid höstprovtagningarna, vilket tyder på en låg potentiell risk för utlakning på hösten för samtliga led. På höstarna fanns vissa skillnader i mängd mineralkväve i marken mellan försöksleden. I genomsnitt under två höstar var mängden signifikant högre efter gödsling med enbart mineralkväve och efter höstgödsling än efter vårgödsling och i det ogödslade ledet.

Sammanfattningsvis kan sägas att det var små skillnader mellan spridningstidpunkterna höst och vår beträffande avkastning och risk för växtnäringsläckage. Höstspridning med vältning på våren gav dock en lägre sporhalt i ensilaget under ett av de två åren.

Projektet har genomförts av JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik och institutionen för husdjurens utfodring och vård (HUV), SLU. Fältförsöken utfördes under åren 1997-1999 och var förlagda nordost om Uppsala. Studien har finansierats med medel från Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF).

Antal: Ladda ner 3,22 MB

Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se