publicerat_40.jpg

RKA 43 Lokal behandling av slakteriavfall från småskalig slakt

Publikationstyp: Rapporter kretslopp och avfall
Författare: Norén Agneta, Edström Mats, Nordberg Ulf, Palm Ola, Ringmar Anders
År: 2008
Omhändertagande av slakteriavfallet är en stor utgiftspost för småskaliga slakterier. Avfallet är inte lagringsstabilt och mängderna är förhållandevis små. Det innebär att slakteriavfallet måste hämtas regelbundet för att bland annat undvika luktstörningar. Den frekventa tömningen som behövs orsakar höga kostnader. Den största mängden avfall är kategori 3-material. Därför har metoder för att göra kategori 3-material lagringsstabilt under en längre tid undersökts i projektet, för att på så sätt minska tömningsfrekvensen och därmed tranportkostnaderna.

Avfallsmängderna från småskalig slakt är möjliga att behandla och ta omhand lokalt under förutsättning att det finns metoder som dels uppfyller kraven i animaliska biproduktsförordningen (1774/2002), dels ger lägre kostnader. I projektet har därför kostnader för olika metoder för lokalt omhändertagande beräknats. Kostnaderna har beräknats för slakt av 1 000 (200 djurenheter) respektive 5 000 (1 000 djurenheter) svin per år.
Studien har bland annat visat att:
  • Det går att göra slakteriavfall (kategori 3-material) lagringsdugligt i minst tre månader genom att först mala avfallet och sedan blanda avfallet antingen med melass eller med myrsyra. Bägge tillsatsmedlen gör att pH-värdet sänks, vilket gör att nedbrytningen av avfallet förhindras och därmed minskar luktproblemen. Malningen gör att pH sänks i hela avfallsvolymen och inte bara ytligt.

  • Tillsats av melass (8 viktprocent) till avfallet gör att avfallet ensileras. Avfallets ursprungliga pH-värde var 6,5 och efter fyra dygn sänktes pH-värdet till ca 4,4. Efter drygt tre månaders lagring var pH ca 4,7. Någon större nedbrytningseffekt på avfallet kunde inte konstateras efter tre månaders lagring.

  • Tillsats av myrsyra till avfallet ger en direkt sänkning av pH-värdet till ca 3,6 och som sedan var stabilt under den tremånadersperiod som försöket varade. Någon större förändring i avfallet kunder inte konstateras efter tre månaders lagring.

  • Vid lagring av slakteriavfall bildas gaser. Lukten från avfallet kan karakteriseras som söt, jästaktig lukt i melasstunnorna och syrlig, lite frän, i tunnorna med myrsyra. Ensilering med melass (8 viktprocent) ger ca 10 gånger större gasproduktion än konservering med myrsyra (2 viktprocent). I försöken var totalmängden slakteriavfall ca 120 kg/tunna. Den ackumulerade gasproduktionen under drygt tre månader blev ca 1 200 liter vid ensilering med melass och ca 120 liter vid konservering med myrsyra.

  • Hantering och inblandning av melass eller myrsyra med slakteriavfall är förhållandevis enkelt. Eftersom myrsyra klassas som frätande, ska säkerhetsföreskrifterna i produktbladet gällande hantering och behov av skyddsutrustning följas noga.

  • Öppen kompostering av omalet slakteriavfall ger inte den hygieniseringseffekt som krävs av en behandlingsmetod enligt animaliska biproduktsförordningen (1774/2002).

  • Sluten kompostering i komposteringstrumma (som bl.a. används för kompostering av matavfall från hushåll och storkök) har troligen förutsättningar att uppfylla animaliska biproduktsförordningens krav för en behandlingsmetod. Som strömaterial kan flis eller halm användas.

  • Slakteriavfall kan först värmebehandlas för att uppfylla hygieniseringskraven och därefter komposteras i en öppen eller sluten kompost med halm eller torv som strukturmedel utan krav på viss temperatur under viss tid.

  • För att hygienisera slakteriavfall är det möjlig att tillsätta kalk. Det finns dock igen godkänd metod för detta. Kalkning av slakteriavfall kan dock användas för att förlänga lagringstiden när avfallsmängderna är små. Kalkningen minskar luktproblemen och avfallet blir samtidigt mindre attraktivt för skadedjur.

  • Ekonomin för fyra olika behandlingsalternativ för slakteriavfall har beräknats.

Alternativ 1: Långtidslagring av malt slakteriavfall med 2 viktprocent myrsyra.

Alternativ 2: Långtidslagring av malt slakteriavfall med 8 viktprocent melass. En full behållare transporteras i de bägge alternativen till en biogasanläggning för vidare behandling enligt Biproduktsförordningen.

Alternativ 3: Satsvis hygienisering av malt slakteriavfall genom värmebehandling vid minst 70 oC under 1 timme för att uppfylla hygieniseringskraven i Biproduktsförordningen. Därefter komposteras det hygieniserade avfallet i en stuka där 40 viktprocent halm blandas in. Kompsten används sedan på åkermark.

Alternativ 4: Reaktorbaserad (sluten) kompostering av malt slakteriavfall där 40 viktprocent halm tillsätts. Behandlingen kommer att uppfylla hygieniseringskraven i Biproduktsförordningen. Komposten används sedan på åkermark.

Vid 1 000 slaktsvin per år är kostnaderna för konservering (alternativ 1 eller 2) samt värmebehandling följt av kompostering (alternativ 3) jämförbara med den normala hanteringen via Svensk Lantbrukstjänst.

Vid 5 000 slaktsvin per år är behandlingskostnaden för alla fyra alternativen lägre jämfört med hantering via Svensk Lantbrukstjänst. Lägst kostnad har reaktorkompostering (ca hälften jämfört med hantering via Svensk Lantbrukstjänst).

Observera att lokala förhållanden, utformning, transportavstånd, avtal om behandlingspris etc. påverka kalkylen för varje slakteri.

Antal: Ladda ner 1,81 MB

Tillbaka
Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se