publicerat_40.jpg

R 344 Åtgärder för minskad ammoniakavgång från fastgödsellager

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Rogstrand Gustav, Tersmeden Marianne, Bergström Jan, Rodhe Lena
År: 2005
Ammoniakavgången från stallgödsellager utgör en stor del av kväveförlusterna från svenskt lantbruk. Vid utgödsling transporteras vanligen gödseln direkt ut på en lagringsplatta av betong, med eller utan stödmurar. Urinavskiljningen i stallet fungerar i många fall bristfälligt vilket medför att onödigt stor del av urinen följer med ut på plattan. Dessutom får lagringsplattan ta emot nederbörd som lakar ut växtnäring ur högen eller för med näringen när den rinner av gödselns yta och ut på den exponerade lagringsplattan. Gödselvatten skall dräneras från ytan till en uppsamlingsbehållare, men erfarenheten visar att det är svårt att få dräneringen att fungera tillräckligt effektivt. Därför bildas ytor med gödselvatten blandat med urin på gödselplattan. Hypotesen för föreliggande studie var att en metod som begränsar denna vätskeyta effektivt skulle reducera kväveförlusterna som ammoniak från lagret.

Målet med detta arbete var att jämföra olika åtgärder för att minska ammoniakavgången från fastgödsellager i pilotskala och att i fullskala utvärdera och kvantifiera effekten av den metod som gav bäst resultat i pilotstudien.

I denna studie mättes ammoniakemissionen från ett fullskaligt fastgödsellager under två lagringssäsonger (november till maj). Vidare undersöktes tre möjliga åtgärder för att minska ammoniakemissionen från fastgödsellager i pilotskala, nämligen täckning med gummiduk, inblandning av torv samt förbättrad dränering. Resultaten från pilotstudien visade att tillsats med torv var den bäst lämpande metoden för att reducera kväveförlusterna till följd av ammoniakavgång. Tillsats av torv infördes som åtgärd i fullskala under den andra lagringssäsongen.

Under pilotstudien användes en mikrometerologisk massbalansmetod för att mäta ammoniakavgången. Täckning med gummiduk och inblandning av torv reducerade vardera ammoniakavgången med ungefär en tredjedel trots att försöken utfördes vid relativt låga temperaturer. Försöket med förbättrad dränering gav ingen reduktion av ammoniakavgången.

Den metod som användes vid mätning av ammoniakavgång från det fullstora gödsellagret var en jämviktskoncentrationsmetod med passiva diffusionsprovtagare. Även dräneringsflödet från lagringsplattan uppmättes med vippkärl och provtogs automatiskt med hjälp av en slangpump.

Resultaten från mätningarna i det fullskaliga lagret visade att huvuddelen av ammoniakavgången kom från ytan med gödselvätska. Totalt förlorades ca 700 kg N under gödsellagringen november till maj, vilket utgjorde ungefär 18 % av gödselns totala kväveinnehåll. Då 2,5-4,4 kg torvströ/ko och dag tillsattes kunde kväveförlusten sänkas till ungefär 14 % av gödselns totala kväveinnehåll, vilket innebär en sänkning med över 20 % gentemot kontrollsäsongen. Eventuella förluster från det täckta urinlagret är inte medräknade.

Slutsatsen av försöken var att torvtillsats i stallet kan minska kväve­förlusterna från lagrad fastgödsel men att kvävebesparingen ej var tillräcklig för att bära hela kostnaden för torvtillsatsen. Däremot genererades enligt lantbrukaren andra, ekonomiskt mer svårvärderade fördelar som bättre arbetsmiljö i form av minskad lukt, ökad lagringskapacitet och bättre förutsättningar för att kunna välja rätt spridningstidpunkt samt eventuellt även en bättre juverhälsa.

Antal: Ladda ner 403 KB

Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se