publicerat_40.jpg

R 426 Krossensilering av spannmål i slang - en energisnål, eknomiskt och säker metod?

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Nils Jonsson, Johanna Blomqvist, Matilda Olstorpe
År: 2014
Avsikten med denna undersökning har varit att genom litteraturstudier och lagringsstudier på gårdar studera teknik, biologi och ekonomi för en relativt ny konserveringsmetod där krossad fuktig spannmål lagras i plastslang. Ensilering av mycket fuktig hel eller krossad spannmål i planlager täckt med plast eller i plast¬säckar är dock ingen ny metod i Norden. Metoden fick en utbredning i norra Finland under 1970-talet och i viss mån i norra Sverige under 1980-talet. I dessa områden mognar spannmålen sent och håller därför ofta hög vattenhalt vid skörd, vilket leder till höga torkningskostnader.

Den sannolikt vanligaste maskinkedjan vid inlagring av krossad spannmål i plast-slang utgörs av en lastartraktor och en traktordriven skruvbaserad packare med en integrerad kross. Det finns krossar med kapaciteter mellan 15 och 60 ton/timme, varför inläggningstakten kan vara mycket hög. När spannmålen passerat krossen trycks och komprimeras materialet med hjälp av skruven in i en tunnel bakom maskinen. Plastslangen som är veckad runt tunneln dras av allteftersom packaren passivt rör sig framåt av trycket från fodret som successivt fyller slangen. Mätningar av volymvikten hos väl packad spannmålskross saknas men uppskattas till ca 550 kg ts/m3. Slangarna bör lagras på en hårdgjord yta belagd med asfalt eller betong, vilka är lätta att rengöra, mindre trivsamma för gnagare och minskar risken för skadlig jordinblandning. Ytan bör luta för att avleda ytvatten som annars kan tränga in i spannmålen vid skador på plasten eller när slangen öppnats. Den hygieniska kvaliteten hos den krossade spannmålen vid uttagningen påverkas av flera faktorer som exempelvis slangens täthet och frihet från skador, spannmålens vattenhalt och därmed möjligheterna till en ensileringsprocess, spannmålens temperatur under lagringen, om tillsatsmedel som propionsyra eller mjölksyrabakterier har använts samt spannmålens uttagningstakt. Spannmålens vattenhalt påverkar också hur kompakt materialet blir och därmed förmågan att mot-verka luftinträngning när slangen öppnats. De äldsta rekommendationerna anger att spannmålen bör skördas vid begynnande gulmognad vid ca 40 % vattenhalt för att erhålla en fullgod ensilering, medan senare rekommendationer accepterar vattenhalter ned till 30 %. Ett problem med ensileringsmetoden är dock att under gynnsamma år med bra väder i Syd- och Mellansverige kan vattenhalten sjunka med mer än 5 % per dygn när gulmognad uppnåtts. Tillsats av vatten rekommenderas men enligt praktiska erfarenheter är det svårt att uppfukta mer än 5 procent-enheter. Därför lagras sannolikt en stor andel slanglagrad krossad spannmål vid betydligt lägre vattenhalter. JTI:s erfarenheter av att lufttät lagrad fuktig spannmål i allmänhet behåller sin hygiensiska kvalitet vid låga lagringstemperaturer under den kalla årstiden fram till april är sannolikt tillämbar även vid slanglagring av spannmål om inte slangen inte är skadad. Krosspackaren kan förses med aggregat för tillsättning av propionsyra eller mjölksyrabakterier för att förbättra spann-målens lagringsstabilitet. Genomgången tyder på att propionsyra främst gör nytta för lagringsstabiliteten när spannmålens vattenhalt är under 25 % och att en tillsats av mjölksyrabakterier endast är motiverad när vattenhalten är över denna nivå. Sannolikt minskar en syratillsats förlusterna av torrsubstans vid högre vattenhalter men redovisade data om detta saknas i litteraturen. De rekommenderade syra-doserna är dock låga och skulle vid luftinträngning eventuellt kunna selektera fram och gynna tillväxten av syratåliga mykotoxinbildande svampar. Valet av diameter på slangen (2,0-3,6 m (6,5-12 fot)) styrs av mängden foder som bör tas ut per dygn för att undvika förskämning hos det luftexponerade fodret närmast uttagsöppningen. Rekommendationer om hur mycket som minst måste tas ut per dygn för att undvika en förskämning varierar mellan 3och 30 cm beroende på vilken aerob lagringsstabilitet fodret bedöms ha. Enligt svenska besättnings-utredningar kan en ensilering som går snett orsaka kraftiga hälsostörningar i en djurbesättning. Åtgärder för att minska risken för kvalitetsskador finns listade i rapporten.

En tvåårig studie genomfördes på tre gårdar belägna i Uppland och i Hälsingland med lång erfarenhet av slanglagring av krossad spannmål. Mängden spannmål som lagrades på detta sätt var ca 400, 500 respektive 2400 ton per år och lagrings¬tider fram till juli månad förekom på samtliga gårdar. Trots skillnaderna i lagrade kvantiteter var krosspackarens kapacitet ca 20 ton/timme på samtliga gårdar. De två uppländska gårdarna tillsatte propionsyra. Analyser av spannmålen vattenhalt visade att dessa hade varierat mycket under skörden. Knappt hälften av den provtagna krossensilerade spannmålen hade vattenhalter som medgav en ensilerings-process i den lagrade spannmål. Detta bör ha inneburit att mer än hälften av spannmålen inte hade skydd genom en ensilering utan hade skyddats av den tillsatta propionsyran, en låg lagringstemperatur under vintern och/eller av frånvaro av syre. Vid flera provtagningstillfällen förekom det skador på plastslangarna som inte alltid hade åtgärdats orsakade av fåglar eller genom påkörning. Skadorna var ofta inte lätta att upptäckas på grund av att de doldes av fågelnätet. Efter att slangen hade öppnats för uttagning blev förhållanden i princip fullständigt aeroba åtminstone den närmaste metern från uttagsytan, medan lägre syrehalter och höga koldioxidhalter i allmänhet gav ett viss skydd 6-10 meter från uttagsytan. Temperaturmätningar visade att det förekom värmebildning hos den krossade spannmålen från april respektive juni på båda gårdarna i Uppland och i ett fall redan i november -december. Analyserna av mjölksyrabakterier visade att dessa tillväxte bäst när propionsyra inte användes och vattenhalten var över 23-25 %. Nästan genomgående hade spannmålen med vattenhalter över 33 % och som inte hade en tillsats av propionsyra lägst pH år två. Trots tillgången på syre var tillväxten av lagerskade-svampar begränsad i den provtagna spannmålen och riktvärdet för CFU tangerades eller överskreds endast hos två delprov uttagna efter ca ett års lagring. Dock förekom det att lantbrukaren kasserade spannmål baserat på synbar mögelförekomst oftast i anslutning till skador på plasten. Det förekom också mykotoxinbildande svampar. Vid några tillfällen förekom det också höga nivåer av jästsvampar mot slutet av lagringsperioden när spannmål inte hade syrabehandlats, vilket brukar tolkas som ett tecken på bristande lagringsstabilitet vid ensilering. Bakterier tillhörande Enterobacteriaceae, vilka förekommer i jord och fekalier, var också vanligast under lagringen i spannmålen som inte hade behandlats med propionsyra och som hade en vattenhalt under 25 %. Denna spannmål lagrades också direkt på marken nära körvägar för gödseltransporter, vilket bör ha ökat risken för konta-mina¬tion med jord och gödsel i samband med uttagningen. En bidragande orsak till att spannmålen hade en acceptabel kvalitet även under våren och försommaren var sannolikt den höga uttagstakten som tillämpades (0,5- 2 m/dygn).

De beräkningar som gjordes av kostnaden för krossensilering av spannmål visade att metoden är mest konkurrenskraftig i områden med höga skördevattenhalter men att kostnaden nästan är densamma som för varmluftstorkning i södra och mellersta Sverige när kostnaden för hårdgjord lagringsyta tas med.

Ladda ner 2,85 MB

Tillbaka
Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se