publicerat_40.jpg

R 433 Solel i lantbruket - realiserbar potential och nya affärsmodeller

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Ida Norberg, Ola Pettersson, Alf Gustavsson, Peter Kovacs, Magdalena Boork, Patrik Ollas, Joakim Widén, David Lingfors, Jesper Marklund, David Larsson, Daniel Ingman, Hans Jältorp
År: 2015
Projektet som ligger bakom denna rapport beskriver de förutsättningar som finns att installera, använda och sälja solproducerad el vid lantbruksföretag.

Både svenska och internationella energi- och klimatmål innebär en uttalad strävan mot att öka andelen förnybar energi. Solenergi väntas spela en betydande roll i det framtida energisystemet. Med dagens regelverk krävs dock att flera gynnsamma omständigheter sammanfaller för att solelproduktion ska vara lönsam inom lantbruket. Det faktum att de flesta tillverkande lantbruksföretag betalar en låg energi-skatt, gör det svårt att producera solel till en lägre kostnad. Istället krävs det att investeringarna kan hållas låga, exempelvis genom investeringsbidrag eller att använda eget kapital i stället för lånefinansiering. Kalkylen stärks även om det går att utnyttja den nya skattereduktionen för el som levereras ut på elnätet. Beroende på möjlig stödnivå, investeringskostnad och intäkter från försäljning av el, är det möjligt att bedöma vilken solinstrålningsnivå som krävs för att nå den ekonomiska brytpunkten. Generellt kan sägas att utan investeringsstöd är det endast platser med hög och skuggfri instrålning som kan bli lönsamma i lantbruk med energiskattebefrielse. Med investeringsstöd blir även takytor med lägre instrålning ekonomiskt intressanta.

I projektet har uppskattningar gjorts av de svenska lantbrukens tillgängliga takytor och deras orientering, och därmed också hur lämpliga de är för solelproduktion. I en detaljerad fallstudie för Herrljunga kommun har potentiell solelproduktion på lantbruksbyggnader beräknats baserat på laserscannade höjddata (så kallad LiDAR-data) och Lantmäteriets fastighetskarta. Beräknad timvis solelproduktion har, tillsammans med timvis elanvändningsdata för Herrljungas elnät, legat till grund för simuleringar av spänning och ström i nätet. Studien visar att risken för överspänningar i mellanspänningsnäten (10 kV) på landsbygden är liten, om alla takytor som har en årlig solinstrålning på över 1000 kWh per m2 används för solelproduktion. För samtliga Sveriges lantbruk uppskattas solelproduktionen på dessa takytor vara i storleksordningen 2 TWh per år. Solelinstallation på alla takytor med instrål-ning på minst 900 kWh per m2 och år kan dock skapa problem med överspänningar och överbelastningar i elnäten. Elnätets kapacitet innebär alltså en kraftig begränsning för hur mycket solceller som kan installeras.

Även markmonterad solel kan vara aktuell inom lantbruket, särskilt för storskaliga system. Icke produktiv mark i nära anslutning till jordbruken skulle då kunna bli aktuell. Lämpliga markytor finns på i stort sett alla lantbruk. Förutom kapacitets-begränsningar i elnätet utgör avståndet till lämplig inkopplingspunkt för el den största begränsningen för sådana installationer.

En genomgång av elanvändningsmönster inom lantbruk har genomförts. Utgångs-punkten var att stor egenanvändning av den producerade solelen var ekonomiskt fördelaktigt. Större delen av förbrukningsmönstret är dock låst till verksamheter som är mycket svåra eller kostsamma att flytta i tiden. Det bedöms inte vara eko-nomiskt realistiskt att genomföra ombyggnader för att flytta laster och därmed matcha solelproduktionen. Det visar sig även att hög egenanvändning inte nöd-vändigtvis ger bättre ekonomi, beroende på dagens regelsystem gällande bland annat energiskatter och skattereduktion.

För att samla in erfarenheter från redan genomförda solelinstallationer på lantbruk genomfördes en intervjuserie med 22 olika lantbruk. Erfarenheterna är överlag goda, där elproduktionen har varit enligt förväntan eller över. Ekonomin har i flera fall fungerat tack vare solelstöd, vilket minskat kapitalkostnaderna.

Vidare har intervjuer genomförts med några lantbrukare som representerar verk-samheter med stor elförbrukning även under soliga varma dagar, men som ännu inte har investerat i solel. Samtliga var intresserade av solelinstallationer, men upplevde en osäkerhet gällande systemens ekonomi och om solelstödet kommer att kunna betalas ut.

Det finns en allmänt utbredd önskan hos både lantbrukare och politiker att förskjuta det svenska jordbruket mot lägre samlade miljöavtryck. Att använda solel är ett sätt att reducera de miljöavtryck som elanvändning leder till. Utbyggnads-takten skulle kunna vara ännu högre än vad den faktiskt är idag, men utvecklingen tenderar att bromsas av att solelsystemen riskerar att visa dålig ekonomi. Detta beror delvis på att el från nätet idag subventioneras för tillverkande företag genom reducerad energiskatt. Dessutom råder en osäkerhet om investeringsstödens fram-tid. För att främja en mer positiv utveckling av solelutbyggnaden på lantbruk behöver regelsystemen vara långsiktiga och förutsägbara, samtidigt som de utformas på ett sådant sätt att de tydligt stödjer även producerande jordbruk.

Ladda ner 1,7 MB

Tillbaka
Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se