publicerat_40.jpg

R 438 Sockerbetor för energiproduktion - val av system för lagring

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Johanna Olsson, Martin Sundberg, Emma Abrahamsson
År: 2015
Ett ökat uttag av förnybara råvaror från jordbruket för bioenergi i kombination med en ökad global efterfrågan på livsmedel kan leda till konkurrens om odlingsarealen i framtiden. Därför kommer det att bli allt viktigare att producera hög-avkastande grödor för bioenergi med bra energibalans. Sockerbetor är en högavkastande gröda med bra energibalans som passar bra som substrat för biogas-produktion. För att sockerbetor ska kunna användas under en stor del av året för biogasproduktion behöver de långtidslagras, där en möjlig lagringsmetod är ensilering. Målet med projektet var att utvärdera lagringsmetoder för socker-betor under svenska förhållanden som möjliggör användning av sockerbetor som biogassubstrat året runt. Målet var även att stödja SBIs och jämförbara anläggningars utveckling av sin framtida produktion av biogas genom att använda sockerbetor.

I projektet genomfördes lagringsförsök med sockerbetor under en lagringssäsong på SBI Jordbergas biogasanläggning i de befintliga plansilorna. Ett fullskaleförsök genomfördes med ensilering av 4000 ton hela sockerbetor, och ett litet försök med 200 ton sockerbetor genomfördes med ensilering av en blandning av halm och hackade sockerbetor (samensilering). Under inlagringen av socker-betorna i plansilorna placerades provsäckar med färskt material i båda försöks-leden. I säckarna placerades också en logger som registrerade temperaturen. Under uttagningen frilades säckarna och kemiska analyser utfördes på det ensilerade materialet. Även mängden pressvatten kvantifierades och analyserades. Kostnads- och klimatbalans¬beräkningar genomfördes för olika lagringsförfarande och substrat.

Under ensileringen sjönk höjden på de hela betorna från 6,5 meter till ca 40 % av ursprunglig inlagringshöjd. Det första pressvattnet noterades efter ca en vecka efter avslutad inläggning, och avgången var sedan som kraftigast under tre veckor. Den beräknade pressvattenavgången uppgick i genomsnitt till 37 % av den inlagda mängden betor.

Efter täckning av en plansilo är det normalt att man får en måttlig temperatur-stegring, men vid ensileringen av de hela betorna uppmättes en kraftig ökning av temperaturen, som låg kvar på en hög nivå under en lång tid. Detta är en tydlig indikation på att förslutningen inte varit tät, varför de värmebildande processerna kunde upprätthållas av det syre som trängt in.

De genomsnittliga torrsubstansförlusterna beräknades till nästan 40 %, vilket får betraktas som helt oacceptabelt och en tydlig indikation på aerob nedbrytning och att ensileringen inte lyckats. Den beräknade kostnaden per producerad mängd gas blev mycket hög för de hela sockerbetorna till följd av de höga lagringsför¬lusterna vid ensileringen. De höga förlusterna innebar också att den beräknade klimat-påverkan blev högre jämfört med exempelvis färska sockerbetor.

Torrsubstansförlusten vid samensilering av hackade sockerbetor och halm upp- gick till 30 %, vilket även det är oacceptabelt högt och sannolikt orsakat av att luft trängde in under lagringen. Genom att halmen absorberar en del vätska, kunde pressvattenavgången här begränsas till 26 % av inlagd mängd.

Ladda ner 3,17 MB

Tillbaka
Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se