publicerat_40.jpg

R 349 Halter av växtnäring och spårelement i lagrad gödsel från värphöns

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Salomon Eva, Malgeryd Johan, Rogstrand Gustav, Bergström Jan, Tersmeden Marianne
År: 2006
Utfodringsnormer för olika djurslag och hanteringssystem för gödsel förändras över tiden, vilket påverkar gödselns innehåll av växtnäring och spårelement. Gödsel från fjäderfän produceras ofta på specialiserade enheter med liten egen odlingsareal och har därför blivit en handelsvara. De senaste tio åren har inhysningssystemen för äggproduktion förändrats drastiskt och produktionen av ekologiska ägg har ökat. Tills nu har det saknats aktuella och tillförlitliga riktvärden på gödselns innehåll av växtnäring och spårelement. Kvalitativa riktvärden på värphönsgödsel är nödvändiga för att kunna bedöma dess näringsvärde och för att undvika att oönskade mängder av spårelement sprids på åkermarken. För att få kvalitativa riktvärden behövs en väl utarbetad provtagningsmetodik som speglar gödselns sammansättning.

Projektets syften var att: 1. Ge aktuella och tillförlitliga riktvärden på värphönsgödselns innehåll av växtnäring och spårelement i olika inhysningssystem. 2. Ge underlag för en bedömning av hur en balanserad tillförsel av värphönsgödsel till åkermark kan se ut med avseende på växtnäring och spårelement. 3. Kartlägga metoder för analys av urinsyra i gödsel.

Gödselprover från 53 gårdar med äggproduktion analyserades, varav 8 stycken kom från KRAV-godkänd äggproduktion. Inhysningssystemen bestod av inredda respektive oinredda burar samt frigående höns på golv. Gödseln provtogs i fulla gödsellager. För provtagning av klet- och fastgödsel användes den provtagare som utvecklats och testats vid JTI. Proverna analyserades på totalhalterna av kol (C), totalkväve (total-N), ammoniumkväve (NH4-N), fosfor (P), kalium (K), kalcium (Ca), magnesium (Mg), svavel (S), bly (Pb), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), kvicksilver (Hg), nickel (Ni), zink (Zn), selen (Se) samt på torrsubstans (ts)- och askhalt.

Alla gödseltyper, dvs. fast-, klet- och flytgödsel, förekom i inhysningssystem med bur samt med frigående höns på golv. Ts-halten i fastgödsel från värphöns (cirka 54 %) var högre än ts-halten i fastgödsel från nöt och svin (cirka 19 %).

Om vi använder riktvärden som presenterats i denna rapport så kan en behovsanpassad kvävegiva till korn eller havre vara 7 ton fastgödsel per hektar. Då tillförs cirka 161 kg total-N varav 63 kg är NH4-N samt 63 kg P och 84 kg K per hektar. Till höstvete kan en behovsanpassad kvävegiva vara 15 ton flytgödsel per hektar. Då tillförs cirka 120 kg total-N varav 90 kg är NH4-N samt 30 kg P och 45 kg K per hektar. För att kunna sprida en behovsanpassad giva behövs en gödselspridare som kan sprida små givor med önskad precision. För att bestämma en behovsanpassad giva kan man använda riktvärden för gödselns innehåll av P och K. När det gäller innehållet av total-N och NH4-N rekommenderar vi dock att man analyserar innehållet av total-N och NH4-N på den aktuella gödseln. Detta ökar möjligheten att ge en kvävegiva anpassad till grödans behov. Det behövs också en genomtänkt gödslingsplan för att kunna ta hänsyn till eventuell förrådsgödsling av fosfor och kalium i kommande grödor.

För att få en acceptabel tillförsel av zink till KRAV-godkänd åkermark krävs enligt riktvärdena en begränsning av givan till cirka 3 ton fastgödsel eller 14 ton flytgödsel per hektar i genomsnitt över en femårsperiod.

Halterna av totalkväve (cirka 75 g per kg ts) inklusive ammoniumkväve (cirka 55 g per kg ts) var högre i flytgödsel från konventionella bursystem och golvsystem än i fast- och kletgödsel (cirka 48 g totalkväve varav cirka 22 g ammoniumkväve per kg ts) från samma inhysningssystem. Orsaken kan vara en lägre ammoniakavgång från flytgödsel under lagringen samt att mer strö har använts i system med fast- och kletgödsel.

Kaliumhalten (cirka 16 g per kg ts) i gödsel från KRAV-godkända golvsystem var lägre än i konventionella bur- och golvsystem (cirka 27 g per kg ts). Detta kan vara en effekt av att foderstaten skiljer sig åt i ekologisk respektive konventionell äggproduktion.

Det fanns ingen skillnad i halten av fosfor, magnesium, kalcium, svavel (g per kg ts), bly, kobolt, krom, nickel selen och zink (mg per kg ts) mellan inhysningssystem och gödseltyper. För dessa element kan man använda riktvärden som gäller för lagrad fast-, klet- eller flytgödsel från värphöns.

Svenska laboratorier, som analyserar gödsel, hade vid projektets genomförande ingen rutinmässig metod för att analysera urinsyra i fjäderfägödsel. Även om en sådan metod kan utvecklas så saknas kunskap om sambanden mellan gödselns innehåll av ammoniumkväve respektive urinsyra och gödselns kväveeffekt i grödan.

Antal: Ladda ner 257 KB

Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se