publicerat_40.jpg

R 392 Det svenska jordbrukets framtida drivmedelsförsörjning

Publikationstyp: Rapporter lantbruk och industri
Författare: Ahlgren Serina, Baky Andras, Bernesson Sven, Nordberg Åke, Norén Olle, Hansson Per-Anders
År: 2010
Syftet med detta arbete är att visa på möjligheter för det svenska jordbruket att bli försörjt med drivmedel även i en framtid, när oljan har blivit för dyr eller sällsynt för att kunna användas i tillräcklig omfattning. Dagens förbrukning av fossil diesel¬olja uppgår till 2,71 TWh årligen. Detta projekt studerar möjligheterna att ersätta fossil diesel med första och andra generationens förnybara drivmedel, och omfattar drivmedel från råvaror med ursprung i både jord- och skogsbruk. De drivmedel som studeras är etanol, rapsmetylester (RME), biogas, Fischer-Tropsch diesel (FTD), dimetyleter (DME) och metanol.

Genom projektet har frågeställningar besvarats som berör drivmedelssystemet som helhet, från produktion av råvara till användning av drivmedel avseende ekonomi och energi. Dessutom belyses översiktligt de ekonomiska konse¬kvens¬erna på gårdsnivå vid införandet av nya drivmedel.

Arealbehovet för att producera drivmedel av den första generationen är mellan 105 000 och 223 000 ha per år. För den andra generationens drivmedel kan biprodukter användas, vilket inte kräver att jordbruksmark som kan användas till livsmedelsproduktion måste tas i anspråk för att i stället odla energigrödor. Om Salix används som råvara är arealbehovet mellan 143 000 och 330 000 ha. Dessa siffror är oallokerade, dvs. ingen fördelning har skett mellan drivmedel och biprodukter. Som exempel, vid etanoltillverkning ger processen förutom etanol en drank som kan användas som djurfoder. En del av den areal som behöver tas i anspråk för etanol kan alltså egentligen bokföras på animalie-produktion.

För beräkning av energikvoter användes ekonomisk allokering mellan drivmedel och uppkomna biprodukter. Första generationens drivmedel uppvisar relativt låga energikvoter där etanol från spannmål är lägst och etanol från sockerbetor högst. Med undantag för etanol från cellulosabaserade råvaror, ligger energikvoterna för andra generationens drivmedel högre jämfört med första generationens. Halm och grot uppvisar höga energikvoter eftersom dessa är biprodukter och därmed hamnar en stor del av energiinsatsen på huvudprodukten.

Det är dock svårt att sätta exakta siffror på energikvoten för olika drivmedel efter-som resultaten i hög grad är beroende av avgränsningar, metod för allokering m.m. De lokala och regionala förutsättningarna för produktion kan också medföra stora skillnader för resultatet. Dessutom är det svårt att jämföra första och andra genera-tionens förnybara drivmedel eftersom de har olika tidsperspektiv.

Produktionen av andra generationens drivmedel blev mer kostnadseffektiv i beräkningarna. Biogas från gödsel blev även det billigt att producera. Det är dock viktigt att notera att beräkningarna för andra generationens drivmedel är baserade på uppskattningar i olika studier, eftersom dessa drivmedel ännu inte produceras i kommersiell skala. Framtida beskattningsregler får också en avgörande betydelse, liksom kostnaderna för användandet av drivmedlen. Gasformiga drivmedel är generellt sett mer komplicerade att använda i traktorer på gårdsnivå. Kostnaderna för distribution och lagring blir dyrare, liksom konverteringskostnaden. Dessutom blir mängden drivmedel som fordonet kan bära med sig mindre, vilket kräver frekventare tankningar.

Raps kan odlas i begränsad utsträckning i en växtföljd, den uppskattade maximala arealen i Sverige är ca 180 000 ha oljeväxter. Det svenska jordbruket kan med andra ord bara vara självförsörjande på RME till 80 %. Vad gäller biogas så är enbart rötning av gödsel inte tillräckligt för att försörja jordbruket med biogas till traktorer m.m., men tillsammans med odlingsrester eller odlade grödor, t.ex. vall, är det möjligt. För att bli självförsörjande med etanol krävs att ungefär 16 % av den odlade spannmålsarealen avsätts.

För andra generationens drivmedel är det också möjligt att använda biprodukter som råvara till drivmedelproduktion. Om man använder halm skulle det behövas mellan 36 och 45 % av all halm från spannmålsodlingen för att försörja de svenska traktorerna med drivmedel. Dock blir frågan huruvida mullhalten i jordbruks¬marken då kan upprätthållas.

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns tillräckligt med arealer i Sverige för att jordbruket ska kunna bli självförsörjande med drivmedel, framförallt om en mix av olika råvaror och drivmedel används. För de drivmedel som baseras på grödor (framförallt första generationens drivmedel) kommer dock mängden mat som är möjlig att producera att minska. Andra generationens drivmedel kan med fördel produceras från biprodukter och matproduktionen behöver då inte minskas. Andra generationens drivmedel baserad på förgasning har också högre omvand-lingseffektivitet i produktionsprocessen.

Antal: Ladda ner 668 KB

Tillbaka
Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2010-07-08

 

RISE, Jordbruk och Livsmedel | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se