kugg004.jpg

Stressade kor ökar olycksrisken

Jordbruket är en olycksdrabbad bransch, och extra riskfyllt är det att vara mjölkbonde. Ett sätt att minska riskerna är att lära sig läsa av djuren, så att man uppfattar varningssignaler när en ko är stressad, menar forskaren Cecilia Lindahl vid JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik. I sin doktorsavhandling visar hon också att tidspress och ekonomi gör att lantbrukare ibland tar medvetna risker.

Cecilia Lindahl har studerat riskfaktorer vid hantering av mjölkkor.
Foto: Sofia Bureborn/JTI

Svenska mjölkbönder får utstå hård konkurrens från importerade mjölkprodukter, och antalet mjölkgårdar minskar stadigt samtidigt som besättningarna blir allt större. År 2012 fanns knappt 5 000 mjölkgårdar i Sverige, med i genomsnitt 70 kor per gård.

Mjölkgårdar är också en olycksdrabbad gren av lantbruksnäringen, och ett olycksfall kan slå hårt ekonomiskt mot ett jordbruksföretag. Olyckor där kor är inblandade sker främst i samband med mjölkning och förflyttning, och djurskötaren blir då sparkad, klämd, trampad, knuffad eller stångad.

För få olyckor anmäls
– Det anmäls cirka 40 olyckor med nötkreatur till Arbetsmiljöverket varje år, 1-2 av dem är dödsolyckor. Men vi vet att det är en omfattande underrapportering, och att den sanna siffran är flera gånger högre, säger Cecilia Lindahl, som i slutet av april lägger fram en doktorsavhandling vid Sveriges Lantbruksuniversitet om riskfaktorer vid hantering av kor på svenska mjölkgårdar.

I doktorsarbetet har Cecilia Lindahl studerat både kor och skötare på ett antal svenska mjölkgårdar, med fokus på olycksrisker vid drivning av djur till mjölkning och klövverkning. Hennes slutsatser är att många faktorer samverkar till de olycksrisker som uppstår, men att det ofta handlar om samspelet mellan skötare, djur och miljö.

– Det blir till exempel mer riskfyllt för djurskötaren om korna drivs på ett sätt eller i en situation som stressar dem, säger Cecilia Lindahl.

Stressade av klövverkning
Drivningen till mjölkning fungerade i stort sett bra på alla gårdar, med lugn hantering och endast ett fåtal stopp i djurflödet, och därmed få incidenter. Det som ökade skaderisken var till exempel hala golv och drivningsgångar där skötaren måste förflytta sig inne bland djuren.

Drivningen av kor till klövverkning kan upplevas som obehaglig och stressande för korna, och under sådana arbeten såg Cecilia Lindahl fler incidenter som skulle kunna ha lett till skador genom sparkar eller stångningar.

– Det finns goda möjligheter att förbättra utformningen av tillfälliga samlingsfållor och drivgångar som används vid klövverkning, säger Cecilia Lindahl.

– För att vara funktionella måste sådana system utformas med hänsyn både till djurens beteende och till djurskötarens arbetsmiljö. Då möjliggör systemet en effektiv drivning, en säker miljö för människa och djur och en god djurvälfärd.

I djupintervjuer med svenska mjölkbönder framkom det att dessa är medvetna om farorna att arbeta med nötkreatur, och anser att säkerhetsfrågor är viktiga. Samtidigt menade de att det är lätt hänt att detta glöms bort eller prioriteras ner, och att tidspress och ekonomi ibland gör att det tas medvetna risker. Lantbrukarna ansåg att de flesta djurrelaterade olyckor kan förebyggas, men också att det alltid kommer att finnas olycksförlopp som är omöjliga att förutse och förhindra. Det finns alltid ett visst mått av oförutsägbarhet i djurens beteende och reaktioner.

Besökte gårdar med lösdrift
Cecilia Lindahls avhandling om olycksrisker på mjölkgårdar i Sverige har blivit ett dokument som omfattar både upplevelser och attityder till risker i arbetet som mjölkbonde, och praktiska lösningar i mjölkstallar. Tolv mjölkbönder från Skåne till Umeå deltog i djupintervjuer, och på tolv mjölkgårdar i Mellansverige utförde hon bland annat beteendestudier och hjärtfrekvensmätningar av både djurskötare och kor. Samtliga gårdar hade lösdriftsystem av olika slag.

– Övergången till lösdrift under de senaste decennierna har haft stor betydelse för hur mjölkkor hanteras. Nu driver man korna i stället för att leda dem i grimma. De flesta mjölkbönder som intervjuades hade byggt om sina stall till lösdrift. De upplevde lösdriften som säkrare ur arbetsmiljösynpunkt främst för att den hade gjort korna lugnare. Samtidigt var de medvetna om att de var mer utsatta i lösdriften eftersom de måste vistas och arbeta i en flock med lösa kor och de poängterade att man bör ha ”ögon i nacken”, säger Cecilia Lindahl.

Dålig koll på olyckor
I arbetet med sin doktorsavhandling, ville Cecilia Lindahl studera olycksrisker i hanteringen av nötkreatur. Hon valde mjölkgårdar som objekt för att det är där flest djurrelaterade olyckor sker.

– Samtidigt har vi dålig koll på olyckorna som sker, eftersom bara en liten del av dem anmäls. Det gör att vi får svårt att utvärdera hur en sådan sak som lösdrift eller annan teknisk utveckling har påverkat olycksfrekvensen, säger hon.

Varför så få olyckor anmäls kan man spekulera om. Kanske beror det på att gårdarna ofta drivs som enmansföretag utan anställda att ta ansvar för, och att man förminskar betydelsen av olyckor och olyckstillbud när det bara drabbar en själv. Kanske beror det på okunskap, eller på att man skjuter upp en anmälan som sedan aldrig blir av.

Samspelet djur-människa
Cecilia Lindahl studerade drivning av kor till mjölkning och klövverkning för att se hur människa, djur och miljö interagerar och hur säkerheten påverkas i de olika situationerna.

– Kor kan uppleva klövverkning som obehaglig och stressande, och även djurskötaren kan bli stressad, så det var intressant att se hur en sådan situation påverkar djurbeteende, samspelet mellan djur och människa och säkerheten, säger Cecilia.

Det var också vid drivning till klövverkning som Cecilia Lindahl oftare observerade beteenden som kunde kopplas till rädsla hos korna, som då hade högre hjärtfrekvens än vid mjölkning. Skötaren i sin tur använde mer kraft i kontakten med korna vid drivning till klövverkning, som exempelvis hårda slag och svansvridningar.

– Det finns inte en universallösning för att förebygga djurrelaterade olyckor, utan det krävs en kombination av insatser för att nå framgång. Det är till exempel viktigt att se till att djurskötarna har rätt kunskaper och att miljön ger förutsättningar för en enkel och säker djurhantering, säger Cecilia Lindahl.

Hennes resultat tyder dessutom på att den psykosociala arbetsmiljön har inverkan på olycksrisken.

Lösa lönsamhetsproblem
– När jag nu funderar över vad jag vill fortsätta jobba med, och vilka frågor som är viktiga för oss forskare att lösa, är det lantbrukets lönsamhet jag tänker på först. Om det inte finns någon lönsamhet i lantbruket, är det ju ingen idé att vi koncentrerar oss på andra frågor, säger Cecilia Lindahl.

Lönsamhetsproblemen måste lösas, men var ska man börja? Kanske med konsumenterna, tror hon.

– Jag tror att många konsumenter vill köpa svenskt kött, och svensk mjölk. Men hur ska de ha tid och orka skaffa all information och kunskap de behöver för att kunna vara medvetna konsumenter?!

Men det handlar också om ekonomin på gårdarna.

– Det finns trots allt mjölkföretag som är lönsamma. Vilka är framgångsfaktorerna och hur kan kunskaperna därifrån spridas till andra? Det är en viktig fråga som det skulle vara intressant att jobba med, säger Cecilia Lindahl.

Mer småskalig produktion
Cecilia Lindahl utbildade sig till husdjursagronom vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, innan hon kom till JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik 2003. Där har hon jobbat med djurmiljöfrågor och olycksfall inom lantbruket, men också med frågor kring småskalig livsmedelsproduktion.

– Intresset för småskalig och lokalt producerad mat ökar, så här finns det nog en stor utvecklingspotential i Sverige och en möjlighet att öka lönsamheten i jordbruksföretag. Men det gäller att göra regelverket enkelt och lättbegripligt. Jag tror att vi kan lära oss mycket från andra EU-länder, som exempelvis Tyskland där det finns många småskaliga slakterier, eftersom vi lyder under samma livsmedelslagstiftning, menar hon.

Hon har nu skaffat sig en vetenskaplig och kunskapsmässig bas för sitt fortsatta arbete på JTI, och har många idéer att utveckla vidare.

Cecilia Lindahls doktorsarbete har utförts inom ett samarbete mellan Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och JTI - Institutet för jordbruks- och miljöteknik, och har finansierats huvudsakligen genom Stiftelsen SLO-fonden. Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) har bidragit till finansieringen av ett delprojekt inom avhandlingen.

Länk till avhandlingen:  "Risk Factors for Occupational Injuries during Cattle Handling on Swedish Dairy Farms"

För mer information, kontakta:
Cecilia Lindahl, forskare JTI, cecilia.lindahl@jti.se, 010-516 69 38
Carina Johansson, presskontakt JTI, carina.johansson@jti.se, 010-516 69 28

Några JTI-rapporter som Cecilia Lindahl har medverkat i:
”Branschriktlinjer för småskalig slakt och styckning av storboskap, gris och lamm”
”Småskalig slakt och förädling”
”Vad krävs för att arbetsskadorna i lantbruket ska minska?”
”Barnolycksfall i jordbruket”

 

Statistik om svensk mjölkproduktion från Jordbruksverket

Tipsa en vän
  |  
Senast uppdaterad: 2014-04-23

 

JTI - Institutet för jordbruks- och miljöteknik | Box 7033 | 750 07 Uppsala - Växel: 010-516 69 00 | Fax: 018-30 09 56 | info@jti.se